stingpippi

Mycket har hänt med/om Sting sen sist jag bloggade, dom flesta av er vet säkert eftersom jag redan skrivit ut det på Facebook. Men här kommer även en summering av allt hittills med Sting. Risk för att det blir ganska långt. Läs om ni vill...

 

Det hela började ju med att jag i mitten på maj kände att Stings lymfknutor på halsen var svullna. Detta en lördag, så fick vänta till måndagen med att kolla upp hos veterinären. Hon låg lågt på vita blodkroppar, men hyffsat pigg i övrigt ändå. Ett nålprov på ena lymfknutan togs och skickades iväg. Även prov för fästingsjukdom togs. Ingen fästingsjukdom och nålprovet var tyvärr för lite för labbet att säga bu eller bä om. Tror vi var två ggr till till veterinären för nya blodprov och hon låg ungefär samma. Så efter tredje gången skickades remiss till Ultuna.

 

På Ultuna förra måndagen gjordes biopsi på halsens lymfknutor och på tisdagen fick jag det hemska svaret att det var malignt lymfom, blodcancer (Länk om det). Då var jag på ridläger hos Camilla. Så beslutet om vad vi skulle göra fick vänta tills jag kom hem. Och helt ärligt så var det väldigt skönt att vara borta några dagar (3 dagar) just så i början. Fick tänka på ridning bara och hade trevligt. Kom hem till en mycket glad Sting. <3 Det enda jag visst var att hon inte skulle få somna in än, för hon kändes för pigg för det och med tanke på att det i princip verkade ha stått still så kändes det som att hon kanske hade en lindrig variant och i så aggressiv som Pippis.

 

På fredag em så såg jag hur hennes högra lymfknuta plötsligt hade blivit större och att det var svullet och mjukt på halsen. Under bara några få timmar ökade svullnaden och det började även bli rött i huden. In akut till Ultuna för att kolla upp det. Fick en underbar veterinär som sa att troligtvis en blödning, kanske ett stygn som gått upp (hon hade stygn som satt inuti och skulle försvinna av sig själv). Jag fick välja om jag ville låta henne ligga kvar för observation eller ta med henne hem. Självklart fick hon följa med hem! På lördagen hade svullnaden flyttat sig neråt till nästan mellan frambenen. En ganska stor "påse" hade hon där fram som var vätskefyllt. Men då hon ännu var pigg väntade vi. Och helt ovetandes så ringde veterinären från kvällen innan upp för att fråga hur Sting mådde (sa jag att det var en underbar veterinär eller? :D). Hon sa det att oftast blir det så pga tyngdlagen helt enkelt. :) Under söndagen tyckte jag att den hade minskat och på måndagen var den helt borta.

 

Måndag - åter till Ultuna. Denna gång för att träffa onkologen från måndagen innan och prata om vad vi skulle göra med Sting. Den högra lymfknutan var fortfarande riktigt stor. Kunde knappt greppa runt med handen, bara i ytterkanterna. Hon trodde den hade blivit irriterad iom det som hänt innan/under helgen. Hon sa ang cancern att Sting verkar ju inte ha den som är mest aggressiv eftersom hon haft det så länge utan någon större förändring. Så hon trodde att om man skulle behandla skulle hon säkert kunna må bra, hur länge vet man ju aldrig. Men teoretiskt sätt hade hon god prognos ändå. Man kan dock aldrig bli helt frisk från denna sjukdom. Efter ett samtal till Agria för att kolla om dom ersätter behandling (ja det kommer dom göra!) och ett samtal hem till mamma bestämde vi oss för att prova behandling. Sting fick första sprutan på behandlingsschemat, en vanlig som sätts i nackskinnet. 

 

Redan på tisdagen känner jag hur den högra lymfknutan minskat! Det fortsätter så och på torsdagen när vi återigen är på Ultuna känner jag knappt den vänstra och den högra är även den ganska liten! Vi får träffa en ny (för oss) onkolog, han är professor i tumörsjukdomar och har jobbat med det i ca 20år så han kan nog sin sak. Mycket trevlig var han också. Han sa att det var jättebra att dom minskat och att det ökar ju chanserna att behandlingen kan gå bra. Planen var att Sting skulle få andra behandlingen då och eftersom det sker intravenöst så måste hon få lugnande för att ligga helt stilla under tiden. Så jag lämnade kvar henne där och åker iväg en stund. När jag kommer tillbaka visar det sig att hon hade legat väldigt lågt på något. Minns ej vad, men tror det var något i benmärgen, något som hörde till immunförsvaret. Så det blev ingen behandling tyvärr. Men han berättade att om dom skulle genomfört behandlingen skulle hon kunna få aids-liknande - att hon skulle bli mycket infektionskänslig och skulle kunna bli dödssjuk. Inte ett alternativ alltså!

 

Vi har en ny tid på torsdag där vi hoppas att hon höjts så hon kan få behandling som planerat. Annars finns en annan behandlingsmetod att göra som inte slår lika hårt. Tills vidare äter hon kortison för att fortsätta hålla lymfomet tillbaka och förhoppningsvis öka det hon låg lågt på...

 

Jag hoppas Sting snart kan få må lite bättre. Idag har hon varit lite segare. Men så har det varit typ 27 grader varmt i skuggan också! Märkte även att hon börjar tappa massa päls (som dom kan göra), borstade henne och det bara "rasade" av utan att sitta fast hårt alls. Kunde dra bort tussar om jag så ville utan att det verkade göra ont över huvud taget...

 

Fortsättning följer i detta...

 

<3 Tjingeling på er och ta hand om era 4-benta, man vet aldrig hur länge man har dom till låns. <3